Kolöga trolltand

Kolöga rotfast tand...
 som trädet i grund och stenig mark.
 -Trolltand...
 Gammal, klok, urbergets vän...
 vriden som martall på vindpinad häll. 

Skyr solen om dagen, flyr människors... 

Ett brakande dån bräcker Kolögas sömn.
 -Vadan detta skrän? som en törn i min ställ,
 vem är den niding som gäckar min sömn? 

Skyr solen om dagen, flyr människors... 

I blint raseri med dunder och brak,
 banar sig Kolöga fram...
 med ett vredesvrål mot murar av sten,
 som krossas i hans hand... 

River och sliter, tuggar och biter
 dammet yr i hans vildsinta dans...
 folk och fä flyr snabbt sin väg,
 bort från trollets brakande kaos... 

Klocka av guld mot himlen for,
 krossandes tornet på vägen ner.
 -slut på skränet och det fördömda brölet.
 den tar jag hem, där kokar snart ölet...